Budskapet är att hålla distans för att rädda liv i väntan på ett vaccin. Men att tro att det är enda lösningen och att livet efter vaccinet blir som innan januari 2020 är naivt. Att förlita sig på att regeringen, myndigheterna och experter i detalj ska tala om vad och hur vi ska göra vid olika kriser är inte önskvärt. Det kan till och med på sikt vara en farlig väg för demokratin.
För vad händer om staten alltmer måste reglera medborgarnas tillvaro och nya lagar fortlöpande behöver stiftas. Hur vet vi att folkets grundlagsskyddade makt sakta men säkert inte riskerar att minska, även i en traditionell demokrati som Sverige. Folkets makt och frihet har vi under mer än ett sekel tagit för given, men nu sätts den på prov. I ett av världens mest tillitsbaserade länder är det viktigt att reflektera över vad som händer i samhället under en kris. Hur vi tar ansvar, för oss själva och varandra. Budskapet är tydligt, hålla avståndet, tvätta händerna och stanna hemma vid sjukdom.
Pandemin är här och covid-19 viruset sprids allt snabbare i samhället. Det gäller att begränsa smittspridningen. Budskapet från landets stadsminister, regeringen och myndigheter är entydigt. Allmänna sammankomster och offentliga tillställningar med fler än fyra personer förbjuds.
– Det kommer att bli värre. Gå inte på gym, gå inte på fester, håll ut. Det här är begränsningar som saknar motsvarighet i modern historia, säger Stefan Löfven (S) på presskonferensen.
All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare. Så står det i regeringsformen, den grundlag som utgör grunden för vår demokrati. Regeringsformen beskriver hur landet ska styras, vilka demokratiska rättigheter medborgarna har och hur den offentliga makten ska fördelas. I Sverige, ett land som under mer än ett sekel varit förskonat från omvälvande kriser, har detta varit självklart. Sverige har på ytan varit trygghetens och tillitens land där framtidstron spirat och tagits för given.
Det har varit självklart att kunna röra sig fritt och bestämma över sitt liv. Att planera inför jul, påsk och midsommar samtidigt, har tagits för givet för många. Vi dansade fritt när vi kände för det, trots att spontandans utan tillstånd på puben och restaurangen har varit förbjudet i Sverige. För vad skulle kunna hända i samhället som ändrade på planerna, förutom eventuella personliga livshändelser?
Men så en fredag i slutet av januari, kom vår tids största kris som en blixt från en klar himmel. Det första verifierade fallet av viruset covid-19 konstaterades i Sverige. Det vi tidigare tagit för givet förändrades över en natt. Hälsan, friheten och den självklara demokratin. Osäkerheten, rädslan och frustrationen över att tvingas planera ”dag för dag” i praktiken ”timme för timme”, utmanar oss.
Den krassa verkligheten är att våra beteenden måste förändras i denna stund, till att arbeta hemma, hålla avstånd, tvätta händerna, stanna hemma vid sjukdom, avstå folksamlingar och testa oss vid symtom. Om vi på allvar vill och förmår förändra invanda beteenden och mönster kan vi sannolikt se fram emot en mer ”normal” tid när vi åter kan spontandansa, men då närmare utgången än tidigare. Förhoppningsvis då något mer trygga i att ”tänka själva” och inte vänta på att staten ska reglera vår tillvaro i minsta detalj.
Text och foto: Anders Blomkvist
